tisdag 26 april 2011

HUR KAN ETT DATORSPEL SOM DEFINITION AV VERKLIGHETEN VARA MÖJLIG?

Vi ser ju saker och ting framför oss som vi kan ta på, vi kan hålla i dom, dom har en historia och dom är inte konstiga alls, inga konstigheter. Vi har känslor, det gör riktigt ont, på riktigt, när man hamrar och råkar slå sig på tummen, en virtuell karaktär skulle ju inte känna det på likadant sätt som vi gör, den skulle bara uttrycka känslan.
I ett datorspel skulle man exempelvis kunna flyga och andra roliga saker, men det kan ju inte vi. Förutom i drömmarna, men drömmarna är ju betydelselösa, det är iallafall så vi tror att det är, att dom är oviktiga.

En man vid namn Thomas Campbell, NASA-fysiker och utforskare av medvetandet (som sitter i hjärnan och är det som är allt vi "känner") har utforskat medvetandet i över fyrtio år tillsammans med andra vetenskapsmän, vad man kan göra med det och om det man upplever är något riktigt eller ej.
Jag ska inte gå in i några detaljer just nu men han kallar verkligheter för "Reality-Frames" (verklighets-ramar) som vi lever i. Detta vakna tillståndet är en sådan av så många andra. Drömvärlden är en annan verklighet, som är på riktigt. "Utanför-Kroppen-Upplevelser" är en till verklighet som man kan befinna sig i, där man bland annat kan flyga. Och grejen är den att det är exakt lika verkligt som här och nu, enligt Tom Campbell. Man kan nästan likna det vid "Lucid-Dreaming" (när man blir medveten om att man är i en dröm när man sover på natten och drömmer).

Kanske är definitionen av en digital simulation inte så illa med tanke på att partiklar inte finns förens man tittar på dom, alltså att materia är beroende av ett medvetande för att kunna existera. Jag går inte in på detaljer men under tidigt 1900-tal kom man fram till att det är så det är. Man visste inte hur det kunde vara så och man vet fortfarande inte hur det kan vara så, men det är så enligt vetenskapen. Partiklar visade våg-karaktär och bevisade sig inte finnas förens dom behövde finnas, precis som i en virtuell verklighet.

Anledningen till att den nya kunskapen inte utvecklades mer var att man inte visste vad man skulle göra med den nya vetenskapen om verklighetens natur, påståenden härledda ur ren fakta skulle leda till att vetenskapsmännen skulle bli idiotförklarade och inga pengar kunde man tjäna på den nya forskningen. Men än idag kvarstår kunskapen om att vår verklighet beter sig exakt som en virtuell verklighet.
Vi lever i en intressant tid, kanske kan dagens forskning avslöja universums alla mysterier.

NY VÄRLDSBILD PÅ G?

Många har ju säkerligen sett någon av Matrix-filmerna där Neo och hans anhängare lever i nåt slags datorprogram, ett matrix helt enkelt. Dom lever i den "riktiga" världen men kopplar in sig i låtsasvärldar med hjälp av högteknologi, eller nåt.
Men det är ju bara science-fiction.
Eller?
Visste ni att det nu för tiden finns en hel del fysiker som menar att vi lever i en slags dator, dom menar att bästa sättet att definera verkligheten på är att vi lever i en dator, i ett datorspel.
Einstein kom fram till det, David Bohm och en hel del andra storslagna vetenskapsmän, och nej, dom blev inte galna som en del må tro på grund av deras djärva ideér. "Galna vetenskapsmän"; dessa män måste starkt respekteras då de under halva sina livstider utfört vetenskapliga experiment och noga dokumenterat resultaten.

Våran världsbild just nu som står sig stark och vägrar att bli rubbad på, kanske får sig en smäll rakt i ansiktet (om världsbilden har ett ansikte) och ger sig till slut. Det har ju hänt innan. För ett tag sedan var jorden platt, trodde man, sedan kom man fram till att den var rund. Förut trodde man också att jorden var universums mittpunkt, men det var ju fel det också, attans. Ju längre tiden går och mänskligheten får briljera med sina nya tekniker, sin starka vetenskap och sin utvecklade intelligens, ju mer vet vi om oss själva, vad vi är, hur vi fungerar och vad verkligheten verkligen är för något. "The Big Bang"-teorin kanske får ta och slänga sig i väggen snart. Vem vet.